Unarja

Många tankar snurrar i mitt huvud just nu. Ett ord som ständigt poppar upp är RESPEKT. Jag frågar mig själv ofta; Vart har Respekten tagit vägen? När försvann den? Hur försvann den? Varför? Kommer den tillbaka? Vem kan svara på dessa frågor?

Jag har trott hela mitt liv att Respekt är självklart, det finns väl hos alla? Så korkat, hahaha...
När man tänker efter, så försvann den ju för länge sedan i denna världen.
Ta bara vårat underbara land Sverige. Våra förfäder skapade ett land som byggde bl a på Respekt, om jag nu inte fattat fel. Men i alla fall, så byggde de upp landet för att vi skulle leva tryggt och må bra ( om man drar den korta versonen). Ett land vi kunde vara stolta över.

Men någonting hände, bakom kulisserna. Jag undrar vad? Varför? Vi hade ju ett så underbart land.
Ett vackert land, vilket vi har ännu. Men det är också allt. Jag skulle aldrig tänka mig att åka utomlands på semester. Jag älskar Sverige, det finns så mycket jag inte sett ännu, eller kommer att hinna se innan jag lämnar livet. Vacker och frisk natur, där jag känner mig hemma.

Men vad har hänt med mänskligheten? Är det bara jag som undrar? Jag utgår från mig själv, att man visar Respekt till barn, vuxna, äldre och även djuren och naturen. Men jag möter dagligen människor som tappat den förmågan. Det gör mig mycket sorgsen.
Mitt hjärta är fyllt av sorg för vårat underbara land Sverige, Hur vi har ställt till det. Hon är helt förtvinad, helt trasig. Alla negativa energier hon måste utstå pga mänsklighetens Respektlöshet.
Respektlösheten mot medborgarna djuren och naturen.  

Det är helt fasansfullt hemskt vad som sker i vårat lilla men underbara land Sverige.
Och vad än värre är, ingen gör nåt. Jag blir helt förkrossad, Vad är vi för ett mesigt folk?
Vad kan jag ensam göra? Jag försöker tala, leva och visa med Respekt. Jag har alltid gjort mitt bästa för att lära mina barn respekt, jag vet att jag gjort ett gott arbete. Jag har fått mycket beröm för mina underbara barn genom åren. Och de är så underbara och kloka. Jag är riktigt stolta över dem, alla fem. De gör alla så gott de kan.

Men det är jobbigt att råka ut för Respektlösa människor. Men de är starka individer som kommer klara sig, så länge vi har varandra. Det är viktigt.
Men, nu är det ju inte bara i det sociala umgängeslivet Respekten försvunnit.
Det finns ju ingen som helst Respekt inom landets styre. Det är skrämmande, riktigt skrämmande.
Jag frågar mig själv och vänner; vad ska bli av våran vård och omsorg? Vart tar sjukvården vägen? Vad ska bli av våra skolor? Skolpersonalen? Resurserna till våra barn och ungdomar?   
Var är alla arbeten? Var är våra sociala skyddsnät? Var är våra barns rättigheter?  Och RESPEKTEN till våra Svenska förfäders barn? 

Vad ska vi lämna över till våra barn och barnbarn? Ett Respektlöst helvete? Är det vad våra förfäder önskade sig? De vrider sig i sina gravar och skäms över oss Svenskar. De byggde ett fantastiskt land för oss, och vad har vi gjort? Min far var stolt Svensk. Jordnära, kärleksfull, omtänksam och Respektfull person. Och honom är jag jätte stolt över. Han lärde mig mycket om Respekt för allt och alla. Han lärde om människor, djur, natur och meningen med livet, och han lär mig fortfarande. 
Och han sa också att helvetet ska braka lös om människorna inte vaknar och agerar.
Han har så rätt. Han var orolig för framtiden, sina barn och barnbarn.

Hur länge ska det ta innan vi agerar? Jag har hört folk prata i många år, men sen då? Vad är vi för ena jäkla mesar? Och vi kallar oss vikingar. Vilket svammel. Hur länge till ska Styret få hålla på med sina lekar om pengar och människors liv? Hur länge? Är det analfabeter som styr vårat land? Eller skiter de i våra förfäders Rättvisa system? Hur kan vi tillåta landets styre skyhöga löner och avtal när de medvetet spelar med våra barns framtid?   Hur mycket finns kvar av våran välfärd i Sverige idag? Hur mycket av Sverige finns kvar, som vi kan kalla svenskt? Svara ärligt!

Vilket samhälle vi lever i. Vilket land vi lever i. Har vi ens ett land vi kan kalla vårat och vara stolta över? Vi har tyst accepterat att styret tagit bort våra allra viktigaste bitarna i vårat land.
Och vi har tillåtit att de tagit bort Respekten för oss själva.
Det gör ont i hjärteroten när man ser och hör. Var finns Respekten inom familjerna? Var finns Respekten till varandra där? Var finns Respekten till varandra i sammhället? Inom vården? Inom omsorgen? skolorna? Inom jobben? Osv... Respekten i livet? Var?

Jag orkar inte gå in mer detaljerat på alla områden, då skulle jag få sitta i veckotal. Och ingen skulle orka sitta och läsa allt.
Bara skriver lite av mina frågor som snurrar i huvet om RESPEKTEN.

Jag är en djup person, observerar, känner och tänker mycket. Och har även skrivit mycket för egen del i nästan 15 år. Bara för att lätta på trycket, så jag inte exploderar. (så ofta i alla fall). Ibland blir det för mycket ...och BOM. Att vara så öppen och känslig är både på gott och ont.

Så därför kära medmänniskor, har min äldsta dotter hjälpt gumman att få en sida att skriva av sig på. Både upp och ner dagar i livet. Och kanske nån blir nyfiken på min sida, håller med eller emot, och vill tala om deras syn på det jag skriver om. Det måste ju vara fler i detta underbara, vackra långa land som funderat och frågat sig samma frågor som jag.

Jag är mycket ledsen och orolig över vad som ska ske. Jag har tre vuxna barn och två små hemma.
Jag hoppas och ber om att jag ska leva så länge som möjligt för att kunna hjälpa dem.
För det går (som far brukade säga) käpprätt åt H-vete. Och det ser jag nu.

Jaha, det var min första urladdning på min alldeles egna blogg. Jag körde en mild variant, vågade inte släppa lös hela ilskan, me risk för problem. För jag lovar att det kokar här.

Jag önskar er allt gott med stor RESPEKT.
Det är alla värda. 

Och väl mött!
Detta är min nya blogg där jag förmodligen kommer riva av mig en hel del, lika väl som jag kommer skriva och berätta om roliga vardagliga saker i mitt liv.
Mycket nöje!